Prärien

Vi åker från Santa Fe mot Holebrook och passerar Albequrkue, bergen börjar försvinna o prärien breder ut sig. Vädret är grådisigt och kallt för innevånarna men för oss är 23 grader rena sommaren..

Vi åker vid sidan av järnvägen och ser tåg med 4 lok dra över 100 vagnar över prärien. Väl framme i Holebrook går det snabbt att ta sig igenom den vid Route 66 belägna staden. Den har för länge sedan haft sina glansdagar. Många affärer är stängda, det är nedgångna motell, inte mycket mer att shoppa än förstenat trä.. Hoppas på en bra middag till kvällen på Romos eller Tom & Susies.. 

Det blev Ramos, har glömt att tala om att de är ytterst artiga och trevliga i USA, bara det att de alltid hälsar när man möts på trottoaren, som när jag var liten o pappa alltid lyfte på hatten.. 

Hotellet vi bodde på i Santa Fe var typiskt adobehus, en typ av lerhus. Men i det här fallet är det naturligtvis byggt av betong.

Naturen är påtaglig även vid vägkorsningar. 

Det mest spännande i Holebrook är väntan på tåget

Huvudgata i Holebrook,

Matdax, här intogs middagen.

Äntligen en Marguertia..

Glada i mat..